Solinstrålning i Sverige: W/m2, Per dag, månad och Karta

Skriven av Anders Hammarstedt, Redigerad av William Bergmark, Faktagranskad av Sara Hemming Verifierad av expert Uppdaterad 10 sept 2025 7 min läsning

Sammanfattning

Solinstrålning är elektromagnetisk strålning och mäts i Watt per m2. Oftast anges dock solinstrålning som energimängd på en yta under viss tid, till exempel i kWh per kvadratmeter och år. Den genomsnittliga solinstrålningen (globala solinstrålningen) i Sverige är cirka 1 000 kWh per m2 och år.
Solinstrålning delas in i direkt-, diffus- och indirekt strålning. Direkt solinstrålning är den solinstrålning som inte reflekteras eller sprids på dess väg genom atmosfären. Diffus solinstrålning är motsatsen, det vill säga den solinstrålning som reflekteras eller sprids i atmosfären innan den når jordytan. Indirekt strålning är den strålning som reflekteras mot mark eller vegetation. Över ett år är mängden direkt- och diffus solinstrålning i Sverige ungefär lika stora.
Solinstrålningen i Sverige varierar mellan år och mellan årstiderna. Mellan olika år varierar solinstrålningen vanligtvis inom spannet +/- 5 %, även om större avvikelser kan förekomma. Detta förklaras framförallt av skillnader i mängden molnighet mellan olika år. Variation i solinstrålning mellan årstiderna är dock betydligt högre. Under sommaren (juni-augusti) är mängden solinstrålning cirka 10–20 gånger så hög som under vintern (december-februari).
Solinstrålningen i Sverige är högst längs med kusterna i södra Sverige. Solinstrålningen skiljer sig mellan olika platser i Sverige. Den årliga mängden solinstrålning är högst på Gotland, Öland och södra Skånes kuster. Där är solinstrålningen cirka 30–40 % högre än i de nordostligaste delarna av Sverige som mottar den minsta mängden solinstrålning per år i Sverige.

Vad är solinstrålning?

Solinstrålning är ett mått på den effekt per ytenhet som solen utstrålar i form av elektromagnetiskt strålning. Det uttrycks i Watt per kvadratmeter (W/m2). Solinstrålning kan även mätas som den energimängd som träffar en yta under en viss tid, till exempel kilowatt-timmar per kvadratmeter och år (kWh/m2/år).

Bilden visar solinstrålning som träffar en yta på en kvadratmeter. Solens strålar riktas mot den gröna ytan, och en informationsruta anger två måttenheter: W/m² för momentan effekt och kWh/m²/år för årlig energi. Illustrationens syfte är att förklara vad är solinstrålning.

Bild 1. Förklaring av vad solinstrålning är.

Klicka på ditt län och ta reda på ditt pris för solceller!

Stockholm Västra Götaland Skåne Östergötland Uppsala län Jönköpings län Halland Örebro län Södermanland Gävleborg Dalarna Värmland Västmanland Västerbotten Norrbotten Kalmar Västernorrland Kronoberg Blekinge Jämtland Gotland

Det tar endast 30 sekunder

Hur stor är solinstrålningen i Sverige?

Den genomsnittliga solinstrålningen i Sverige är cirka 1 000 kWh per m2 och år. Sedan mitten på 1980-talet har solinstrålningen i Sverige ökat med cirka 10 %. Denna ökning förklaras delvis av en förbättrad luftkvalitet och delvis av ett mer högtrycksbetonat väder med mindre molnighet under sommaren.

Grafen visar den årliga solinstrålningen i Sverige från 1985 till 2020, baserat på data från SMHI. De röda staplarna representerar den årliga solinstrålningen i kWh per kvadratmeter, medan den svarta linjen visar ett glidande medelvärde över perioden. Solinstrålningen ligger generellt mellan 800 och 1000 kWh/m² per år, med en svag ökning över tid.

Bild 2. Årsvis solinstrålning i Sverige, byggd på data från SMHI (1)

Globalt sett är solinstrålningen i Sverige relativt låg. Till exempel är solinstrålningen i södra Spanien cirka 1 900 kWh/m2/år, eller ungefär dubbelt så hög som i Sverige. Högst solinstrålning i världen erhållen områden nära vändkretserna med runt 2 500 kWh/m2/år, enligt Solargis solar resource map (2). Se också: Solenergi i Sverige.

Solinstrålningen varierar i Sverige

Solinstrålningen i Sverige ett enskilt år kan variera med upp till cirka +/- 10 % från årsmedelvärdet. Variation i solinstrålning mellan olika år beror framförallt på skillnader i molnighet. Eftersom merparten av solinstrålningen sker på sommaren ger mulna somrar i regel låga årsvärden för solinstrålningen.

Under de senaste 41 åren (1983–2023) är det dock endast år 1998 och år 2018 som mängden solinstrålning avvikit med mer än +/- 6 % från årsmedelvärdet. Därtill har Sverige också ofta liknande molnighet över stora områden. Därför blir variationen i solinstrålning ett enskilt år ofta likartad för stora delar av landet.

Karta över solinstrålning i Sverige

Karta 1 visar den genomsnittliga globala solinstrålningen på olika platser i Sverige under ett år för perioden 1991–2020. Av Karta 1 framgår att solinstrålningen generellt är högre i södra Sverige än i norra Sverige och att den är högst i områden nära kusten. Att solinstrålningen är högre vid kusterna förklaras av sjöbrisen, vilken under soliga sommardagar gör att moln bildas en bit in mot land.

Kartan visar den årliga globala solinstrålningen i Sverige för perioden 1991–2020, baserat på data från SMHI. Färgskalorna representerar olika nivåer av solinstrålning, från 750 kWh/m² i de norra delarna till 1 100 kWh/m² i de södra delarna. Kartan illustrerar tydligt att södra Sverige får mer solinstrålning per kvadratmeter än norra Sverige, vilket visas med mörkare färgtoner.

Karta 1. Årlig global solinstrålning i Sverige enligt SMHI under perioden 1991–2020 (3).

Solinstrålning Sverige per månad

Mängden solinstrålning i Sverige per månad varierar kraftigt. I normala fall har maj, juni och juli högst solinstrålning och tillsammans står dessa månader för cirka hälften av solinstrålningen i Sverige under ett år. I Bild 2 visas global solinstrålning i Sverige per månad för Kiruna, Stockholm och Lund.

Stapeldiagrammet visar den genomsnittliga globala solinstrålningen per månad för tre svenska städer: Kiruna, Stockholm och Lund, baserat på SMHI-data. Under sommarmånaderna, främst maj till juli, är solinstrålningen högst i alla tre städer, med Lund och Stockholm något högre än Kiruna. Vintermånaderna visar minimal solinstrålning, särskilt i Kiruna där solen knappt bidrar under december och januari. Diagrammet illustrerar skillnaderna i solinstrålning mellan norra och södra Sverige under året.

Bild 3. Genomsnittlig global solinstrålning i Sverige per månad för Kiruna, Stockholm och Lund, baserad på data från SMHI.

Se också: Så mycket producerar solceller per månad

Solinstrålning i Sverige per dag

Den genomsnittliga globala solinstrålningen i Sverige är cirka 2,2–3,0 kWh per kvm och dag. Bortsett från temporära effekter som skillnader i molnighet är det solens vinkel över horisonten (solhöjden) som bestämmer solinstrålningen vid en viss tidpunkt. Solinstrålningen är därför i regel högst mitt på dagen.

I Bild 3 visas ett så kallat solbanediagram för Stockholm, som visar hur solhöjden varierar vid olika tidpunkter på året och solens vinkel. Av bilden framgår att solhöjden, och därmed i regel solinstrålningen, är högst när solen står i söder (180°). Se också: Så mycket producerar solceller per dag.

Grafen visar solhöjden i Stockholm under tre olika tidpunkter på året: sommarsolstånd, dagjämning och vintersolstånd. Solhöjden mäts i grader och illustreras som kurvor för varje tidpunkt; högsta kurvan representerar sommarsolståndet med en maximal solhöjd runt 55 grader. Dagjämningen har en lägre topp på cirka 30 grader, medan vintersolståndet når en maximal solhöjd på endast runt 10 grader. Diagrammet illustrerar hur solens bana varierar över året och påverkar ljusintensiteten i Stockholm.

Bild 4. Solhöjd i Stockholm vid sommarsolstånd, dagjämning och vintersolstånd.

Solinstrålning i Sverige på vintern

Solinstrålningen i Sverige under vintern (dec–feb) svarar för cirka 2–5 % av den årliga globala solinstrålningen. Som jämförelse sker uppemot 50 % av den årliga solinstrålningen under sommaren (jun–aug). Ju längre norrut i Sverige, desto lägre andel av den globala solinstrålningen sker under vintern (Bild 4).

Se också: Så funkar solceller på vintern

Bilden består av två stapeldiagram som visar global solinstrålning under sommar- och vintermånaderna för Kiruna, Stockholm och Lund. Det övre diagrammet visar solinstrålningen i kWh/m², där sommaren (juni-augusti) dominerar kraftigt över vintern (december-februari) i alla tre städer. Det nedre diagrammet visar den procentuella andelen av den årliga solinstrålningen, där sommaren står för nästan hela andelen, medan vintern bidrar med en minimal del. Diagrammen illustrerar den stora skillnaden i solinstrålning mellan årstiderna i olika delar av Sverige.

Bild 5. Global solinstrålning under sommar och vinter för Kiruna, Stockholm och Lund.

Hitta bästa priset

Upptäck de bästa erbjudandena med några enkla klick.

Sök erbjudanden

Jämför offerter

Få en klar överblick, jämför och välj det bästa alternativet.

Jämför nu

Hur mäts och beräknas solinstrålning?

Solinstrålning mäts med en pyranometer. Pyranometern har en glaskupa som släpper igenom solinstrålning. Denna solinstrålning värmer sedan en absorptionsyta inne i pyranometern. Mängden solinstrålning beräknas genom temperaturskillnaden mellan absorptionsytan och en referensyta som inte träffas av solstrålning.

Bilden visar en pyranometer, ett instrument som används för att mäta global solinstrålning. Den har en skyddande kupol som gör det möjligt för sensorn att registrera både direkt och diffus solstrålning. Instrumentet är anslutet med en kabel för datainsamling och analys. Pyranometrar används ofta i meteorologiska stationer för att övervaka solenergi.

Bild 6. Pyranometer (bild från Wikipedia)

Faktorer som gör att solinstrålning varierar i Sverige

De viktigaste faktorerna som gör att solinstrålningen i Sverige varierar är:

Skillnader i latitud mellan olika platser. På grund av jordytans krökning behöver en solstråle färdas kortare väg genom atmosfären vid ekvatorn än vid polerna. Ju längre väg en solstråle behöver färdas genom atmosfären, desto högre är sannolikheten att solstrålen reflekteras eller sprids. Det minskar mängden solinstrålning som når jordytan. Ju högre latitud (ju längre norrut) en ort har, desto lägre är därför dess solinstrålning, givet allt annat lika.
Variation i molnighet mellan olika platser. Områden längs kusterna och större sjöar har generellt lägre molnighet jämfört med platser längre in i landet. Tack vare att kustområdena oftare har klart väder än inlandet är också mängden solinstrålning som når kusterna i regel högre, allt annat lika. Samma geografiska plats kan även uppvisa betydande skillnader i molnighet från år till år och det är huvudsakligen det som förklarar skillnader i solinstrålning från år till år på samma plats.
Årstiden. Under sommarmånaderna erhåller Sverige ungefär 10–20 gånger så mycket solinstrålning som under vintermånaderna. Förklaringen till detta är framförallt jordaxelns lutning som gör att norra halvklotet befinner sig närmare solen under sommarhalvåret än under vinterhalvåret.
Halten av partiklar och vattenånga i atmosfären. På längre sikt kan förändringar i halten av partiklar i atmosfären ha en betydande påverkan på mängden solinstrålning. Enligt SMHI har den årliga solinstrålningen i Sverige ökat med ungefär 10 % sedan mitten av 1980-talet (4). De främsta förklaringarna till denna minskning är dels minskad molnighet och dels en minskning av mängden partiklar i atmosfären tack vare kraftigt minskade utsläpp både i Sverige och Europa.

Vad är du intresserad av?

Klicka på den produkt som du är intresserad av för att få upp till 4 prisförslag.

Endast solcellsanläggning

Solceller med batteri

MEST POPULÄR!

Endast solcellsbatteri

Tre olika typer av solinstrålning: direkt, diffus och indirekt

Solinstrålning kan delas upp i tre olika typer:

Direkt solinstrålning.
Diffus solinstrålning.
Indirekt (reflekterad) solinstrålning.

Bilden visar olika typer av solinstrålning som kan påverka en solpanel, inklusive direkt, diffus och reflekterad strålning. Direkt strålning kommer direkt från solen, medan diffus strålning sprids genom atmosfären och kan reflekteras av moln. Markreflekterad strålning uppstår när solstrålar reflekteras från markytan tillbaka mot panelen. Bilden illustrerar även hur atmosfärisk spridning och absorption påverkar solens energi innan den når solpanelen. Syftet är att visa hur olika former av solenergi samverkar och påverkar solpanelens effektivitet.

Bild 7. Exempel på direkt-, diffus- och reflekterad solinstrålning

Direkt solstrålning

Direkt solinstrålning är den solinstrålning som färdats direkt från solen, det vill säga utan att riktningen ändras av till exempel reflektion mot vattenånga i luften. Den direkta solinstrålningen mäts på en yta som är orienterad vinkelrätt mot solstrålarna. Vid klar himmel utgör den direkta instrålningen cirka 80–90 % av den globala solinstrålningen i Sverige.

Diffus solinstrålning

Diffus solinstrålning är solinstrålning som reflekteras (byter riktning) i atmosfären av till exempel molekyler och partiklar såsom vattenånga och föroreningar. Diffus solstrålning mäts på en horisontell yta mot marken. Är himlen täckt med tjocka moln är så gott som all solinstrålning som når jordytan diffus.

Indirekt (reflekterad) solinstrålning

Indirekt (även kallad reflekterad) solstrålning är den solinstrålning som når en yta efter att ha reflekterats exempelvis mot mark, natur eller närliggande byggnader. På till exempel snötäckt mark reflekteras i normala fall över 60 % av den infallande solinstrålningen enligt SMHI (5).

Global solinstrålning

Global solinstrålning är summan av den diffusa solinstrålningen och den direkta solinstrålningen som når en yta som är horisontell mot marken. När det endast talas om solinstrålning är det i normala fall den globala solinstrålningen som avses.

Den totala solinstrålning som når en yta som är placerad med vinkel mot horisontalplanet, som till exempel en solpanel placerad på ett sadeltak, är dock i regel högre än den globala solinstrålningen. Anledningen till det är att den direkta solinstrålningen mäts på en yta som är vinkelrätt mot de oreflekterade solstrålarnas riktning.

En uppvinklad yta riktad mot söder kan därför tillgodogöra sig en större andel av den direkta solinstrålningen än en horisontell yta. Därtill ingår inte den indirekta strålningen, till exempel solinstrålning som reflekteras från snöbeklädd mark, i måttet för global solinstrålning.

Sambandet mellan global-, direkt- och diffus solinstrålning

Sambandet mellan global-, direkt och diffus solinstrålning ges av formeln:

G = I x sin(h) + D där,

G = Global solinstrålning, mätt i W/m2.
I = Direkt solinstrålning, mätt i W/m2.
D = Diffus solinstrålning, mätt i W/m2.
h = solens höjd över horisonten, mätt i vinkelgrader.

Exempel på sambandet mellan global-, direkt- och diffus solinstrålning

Som exempel på sambandet mellan global-, direkt- och diffus solinstrålning har Hemsol valt att använda värden som ungefär motsvarar en solig förmiddag i Norrköping i maj (Tabell 1).

Parameter	Mätvärde	Kommentar
Direkt solinstrålning	900 W/m²	–
Diffus solinstrålning	100 W/m²	–
Solhöjd	45°	–
Global solinstrålning	736 W/m²	900 x sin(45°) + 100 = 736

Tabell 1. Exempel på solinstrålning i Norrköping en solig förmiddag i maj.

Till skillnad från global- och diffus solinstrålning mäts den direkta solinstrålningen på en yta som är orienterad vinkelrätt mot solstrålarna. Detta innebär att ju lägre över horisonten som solen står, desto mindre andel av den direkta solinstrålningen träffar den horisontella yta som används för att mäta den globala solinstrålningen (se Bild 6).

Bilden är en illustration som visar hur direkt och diffus solinstrålning påverkar den globala solinstrålningen som mäts på en yta. Direkt solinstrålning (markerad med gula pilar) träffar en yta i en 45-gradig vinkel, medan diffus solinstrålning (blå pilar) sprids och når ytan från olika riktningar. Mätpunkterna för direkt och global solinstrålning är markerade med gröna respektive röda linjer. Bilden illustrerar hur dessa två typer av strålning kombineras för att skapa den totala globala solinstrålningen, som i exemplet visas som 736 W/m². Syftet är att förklara skillnaden i hur direkt och diffus solinstrålning bidrar till den totala energin som når markytan.

Bild 8. Illustration över direkt och diffus solinstrålning och mätning av global solinstrålning.

80 % av alla solcellsanläggningar har brister!

Undvik de vanligaste misstagen med vår kostnadsfria guide.

Cirka hälften av den globala solinstrålningen i Sverige är diffus

Diffus solinstrålning svarar för cirka hälften av den globala solinstrålningen i Sverige. Andelen varierar dock mellan olika platser i Sverige och från år till år. Sedan 1980-talet har andelen diffus solinstrålning minskat till följd av mindre föroreningar i luften och ett mer högtrycksbetonat väder (Bild 7).

Grafen visar andelen diffus solinstrålning av den globala solinstrålningen i Norrköping, Visby och Kiruna mellan 1985 och 2020, baserat på SMHI-data. Den gröna linjen representerar Kiruna, som har högst andel diffus solinstrålning, medan Visby (röd linje) har den lägsta andelen. Över tid ser vi en variation i andelen diffus strålning, med en generell minskning i Visby och Norrköping. Skillnaderna mellan orterna beror troligen på geografiska och klimatmässiga faktorer, som molnighet och solhöjd. Grafen belyser hur mycket av solinstrålningen som är diffus i olika delar av Sverige.

Bild 9. Den diffusa solinstrålningens andel av den globala solinstrålningen. Baserad på data från SMHI.

Vanliga frågor

Vad är total solinstrålning?

Total solinstrålning (TSI) är effekten per ytenhet hos den solstrålning som träffar övre delen av jordens atmosfär. TSI mäts vinkelrätt mot det inkommande solljuset. Totala solinstrålningen varierar mellan 1361–1362 W/m2. På grund av den låga variationen benämns TSI ofta som solkonstanten.

Vilken vinkel har solinstrålningen i Sverige?

Den vinkel solinstrålningen i Sverige har mot horisonten (solhöjd) varierar med tidpunkten på året och dygnet samt var i Sverige mätningen görs. Mäts solhöjden vid den tidpunkt på dygnet när solen står som högst över horisonten, varierar vinkeln över året med cirka 0°–46° i Kiruna och med cirka 11°–58° i Malmö.

Vid sommarsolståndet (den 21 juni) är solinstrålningens vinkel som högst och ges av formeln: 90° + jordaxelns lutning (23,5°) – latitud på platsen där mätningen görs.

I Tabell 2 visas solinstrålningens vinkel vid sommar- respektive vintersolstånd för Kiruna, Stockholm och Malmö. I Kiruna, som är beläget strax norr om norra polcirkeln, stiger solen överhuvudtaget inte upp över horisonten vid vintersolståndet. Eftersom hela Sverige är beläget norr om norra vändkretsen når solens vinkel aldrig zenit (vinkelrät mot jordytan) i Sverige.

Ort	Latitud	Solinstrålningens vinkel vid sommarsolstånd	Solinstrålningens vinkel vid vintersolstånd
Kiruna	67,85°N	45,7°	-1,4° *
Stockholm	59,33°N	54,2°	7,2°
Malmö	55,59°N	57,9°	10,9°

Tabell 2. Maximal solhöjd vid sommarsolstånd respektive vintersolstånd.

*Eftersom solen inte går upp över horisonten i Kiruna under vintersolståndet, går det också, något förenklat, att säga att solhöjden är 0 grader.

Vad menas med solskenstid?

Solskenstid är den tid då energin från den direkta solstrålningen överstiger 120 W/m². Måttet används av SMHI och motsvarar den sammanlagda tiden under dagen då solen inte skyms av något moln eller endast täcks av endast tunna moln. Solskenstid uttrycks vanligtvis i minuter per timme eller i timmar per år.

Solskenstiden varierar mellan olika delar av landet. Mitt på dagen under sommarmånaderna har till exempel Kiruna en genomsnittlig solskenstid på 20–25 minuter per timme medan den genomsnittliga solskenstiden i Visby är cirka 40 minuter per timme under samma period, enligt SMHI (6). När solskenstid mäts i timmar brukar uttrycket soltimmar användas.

Kan solceller producera el av alla typer av solinstrålning?

Ja, solceller kan utnyttja alla typerna av solinstrålning (direkt, diffus och indirekt solinstrålning) för att producera el. Tack vare den diffusa solinstrålningen producerar solceller el även de dagar då himlen är helt täckt med moln. Dock är elproduktionen cirka 70–80 % lägre då än vid klar himmel.

Vid alltför låga nivåer på solinstrålning producerar dock inte en solcellsanläggning el. Anledningen till det är att växelriktare kräver en viss effekt på solinstrålningen för att gå igång. För mer information se solceller

Hur väljs lutning och väderstreck för solceller efter solinstrålningen?

I regel är det bäst att placera solceller i söderläge eftersom solinstrålningen i genomsnitt är högst när solen står i söder. Ju högre över horisonten som solen står, desto kortare är solinstrålningens väg genom atmosfären. Därigenom sprids en lägre andel av solstrålningen i atmosfären innan den når jordytan.

För solceller placerade i söderläge är en vinkel på cirka 30–50° mot horisontalplanet optimal eftersom då fångas en maximal andel av den direkta solinstrålningen upp. Placeras solceller istället i öster eller väster är det i regel bättre ju längre vinkel mot horisontalplanet som de har, givet allt annat lika. Läs mer: optimal lutning och väderstreck för solceller.